Nu sitter jag i den båten igen.
Vi alla har en gång varit här, och vi tar oss ut ur det.
Det här var det värsta som kunde hända nu.
Jag är rädd, att denna gång är det fullt allvar.

Det här är den värsta känslan man kan känna. Hellre olycklig kär.
Än att en vän försvinner ur sin sida.

Trots mina dåliga, så hoppas jag att du i alla fall såg nåt bra i mig.

Du gör mig hel, du fyller ut all det tomma som minns inom mig.
Du byter ut mitt hat till kärlek.
Du är den vackraste människan som jag sett vandra på denna jord.

Och vem ska kunna ta din plats nu?
Om du försvinner.