fredag 27 november 2009

Jag förstår inte. Det tycks att jag aldrig kommer att göra det heller.
Vissa saker och vissa människor kommer jag att sätta tummen på.

Vi alla har sidor vi döljer, nåt som aldrig får sägas eller visas.
Det jag går runt och bär på blir tyngre och tyngre.
Förr eller senare visar den sina rätta ögon.

Du vet att jag inte väntar, och jag tänker inte vänta. Jag har redan vänt mig om, aldrig i hela mitt liv jag tänker gå tillbaka och falla i samma hål, som jag nyss tog mig upp ur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar