En andra chans

Alla förtjänar en andra chans :)
Och en sån chans jag får kommer kanske bara en gång i livet. Det sägs att allt händer på grund av en anledning :) Och jag tror nog på det faktiskt.
Det är kanske därför, jag inte kom in på min utbildning. Varför jag aldrig bär mig av riktigt.
Kanske det är därför, om jag hajar grejen rätt nu. Och även om allt inte blev som man hade väntat sig så gav jag nog riktigt aldrig upp.
Det som tog ner mig, drar upp mig på samma gång.
En vän lärde mig att om man faller är det bara att resa sig igen. Att våga riskera, våga leva, våga bli sårad, vågar göra fel, våga misslyckas. För det här är ju livet, det ska kännas att man lever och det är så mycket bättre att ångra det man gjort än det man aldrig gjorde.

Jag ser tillbaka det som varit, på det som inte blev som jag hade väntat mig.
Ingen behöver känna sig träffad, för om allt det där aldrig hade hänt så hade jag nog inte fattat eller förstått att man är värd så mycket mer och även att det är inte såhär jag vill leva.

Jag fick ju ett jobb så sjuktglad över det :) och glad över att jag fick stanna kvar och jobba tills vidare också :D
Woohoo, det känns kanon bra.
Till en början på jobbet fick jag lite döttsångest. Ångest över att sitta där en dag utan att ha gjort ett skit med sitt liv. Jag vill jävligt mycket, men är så rädd att misslyckas och så ska man inte tänka.

De är så många gamla som berättar om sitt liv, hur de har haft det. En del ångrar att de inte gjorde det de ville, chanser de skulle ha tagit. Personer man skulle ha hållt fast vid. Som om de blir bittra och sura på grund av det. Även besviken, en besvikelse som de har accepterat kanske. Fan så vill jag inte ha när det när blir gammal. När jag blir 75 och inte är klar i huvudet skulle de ändå kvitta, men tänk om man vore i samma ålder och är hur pigg som helst och typ tänka fan att jag aldrig gjorde det där.
Nej nej. När jag blir gamla ska jag bli en sån som kommer ångra det jag gjort än det jag aldrig gjorde. Föfan!

Jag tycker ju att det är himla roligt att höra om deras, saker de gjort. En del är född här och de dör nog här också. Det finaste var när en av de sa till mig, slösa inte bort ditt liv. Gör det du vill göra, passa på medans du är ung.
Visste har jag berättat att jag har gjort världens lista över saker jag vill göra? Saker jag vill se och så vidare.
En del av de är redan checkade :) Som frittfall :)

Och det jag skulle komma fram till av det hela i det här är att jag är så fucking trött på det här, man kommer ingenstans? Man får ju ångest, typ min 20 års kris " Du är barnet än " Puffss haha.
Fast jag vill inte kalla det som ålderskris utan lite mer av en livförändring liksom haha.

Nya mål att sikta mig in på :) Nu ger jag 110. och hoppas på det bästa..

Yeaahh!!