onsdag 25 augusti 2010

.
Idag igen, det är som att jag ser henne överallt fast det är inte hon.
En dubbel gångare till henne, så lika så vacker nästan så att man blir rädd.
Det vi hade är ju avslutat och det som var är dött, men varför känns det fortfarande att den lever?
På ett eller annat sätt blir jag påmind av oss.
Man kanske aldrig riktigt släpper allt, ingenting kan väll inte helt försvinna. Det finns alltid nåt kvar, minnen.
Det finns fortfarande i mina minnen.

Kommer aldrig att glömma det som var bra, jag kommer aldrig glömma på det sättet du kysste mig.


I spend my coldest nights alone, awake and thinking of...the weekend we were in love

Och jag är glad över att vi är vänner :)

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar