För exakt ett år sen var jag i Mullsjö och hade träningsverk i magen av allt skratt där i första veckan. Fan det var verkligen det bästa jag någonsin gjort och hänt mig. Vilka människor man träffat, vilka vänner man har fått.. Jag saknar den tiden och de människorna så ofattbart mycket. Det förändrade mig, de förändrade mig och det tåls att upprepas. Det finns inga ord för hur mycket det verkligen betyder för mig. En dag ska jag komma på ett ord för det.
Efter den dagen vi drog, blev det ett stort tommrum inom mig. Det var så mycket som försvann. Men hur som helst kommer de alltid att ha en specill plats i mitt hjärta.
Nu är det nya vägar och nya människor, det går lite upp och ner. Men jag lever :)
Det känns verkligen jätte bra att vara hemma med familjen, men jag träffar inte så många.
Det känns ensamt. Det jag kände engång här verkar vara helt försvunnen för mig. Det har dött. Vissa är kvar som jag tycker om över hela mitt hjärta.
Och jag är så jävla besviken på vän. Jag förstår inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar